AKTIEBLUFFAR DEL 2: PUBLIKA FORUM

I den förra krönikan pratade vi om aktiebedrägerier i form av organiserade grupper, ofta i form av så kallade pump and dumps.

I den uppsjö av privata aktiegrupper som uppstått under de senaste åren finns också publika gratisalternativ som var för sig utgör kollektiva plattformar för marknadsmanipulation.

Vi snackar stora Facebook-grupper.

Vi snackar diverse tunga aktieforum som till större del agerar huligantillhåll än konstruktiva plattformar för objektiv kritik.

För den som råkar vara uttråkad en dag rekommenderar jag att gå in på valfri aktiespecifik grupp på Facebook, eller varför inte på (numera nedlagda) Placera Forum. Väl därinne kan du roa dig över det tonläge som möter dig  oavsett hur nyktert och städat du ifrågasätter deras baby. Vad som väntar är en klassisk studie i orwellskt tvåminutershat. För om din blinda entusiasm inte matchar deras står du inte sällan inför en kallsup verklighet beträffande det mänskliga släktets inre mörker.

Men varför tar vi då upp publika aktieforum?

Jo, därför att också den mest luttrade kan låta sig svepas med i den tvingande gruppanda som råder.

Det är lätt att bli taggad på någonting när man läser det ena lovordet efter det andra. När folk jublar. Prisar. Hurrar i kör efter det PM ”som kommer att dra upp kursen med tusen procent!” … och detta ofta åtföljt av ett mopedmustasch- och Instagram-licenserat antal utropstecken. Mensa-möte, kort och gott.

Faran med dessa grupper … förlåt, sekter … är att de utgör en form av kollektiv hjärntvätt. När kritiskt tänkande slås ned järnhand i form av diverse hån, invektiv, uteslutning, mobbing samt lika unika som välformulerade frågeställningar i stil med:

”Jah!! Men om du nu inte tror på bolaget varför eru då här och snackar ner axien för ??!!! DU VILL BARA KOMMA IN BILLIARE !!!????”

Människan är ett flockdjur.

Likaså är vi beroende av samarbeten för att överleva. Att således uteslutas från gemenskapen – eller stammen, om du vill – var historiskt synonymt med en säker död. Det är därför inte konstigt att vi instinktivt räds social uteslutning … att vara grenen som klipps bort från trädet.

Historien har hyllmeter med exempel på där folk betett sig bestialiskt av rädsla för att uteslutas från gruppen eller samhället. Mest intressant är hur desamma i efterhand rättfärdigat sitt beteendet inför sig själva.

Vad återstår då i dessa grupper när man fått tyst på kritiska röster? Jo, man får ett rum fullt av blinda följare och hausse. Detta orsakar i sin tur samma Eiffeltorn-formationer som i pump and dump-grupper. Från forumläktaren skriker de upp bolagskursen, ofta till absurda värderingar. Och hur högt aktien än går så ska den högre. Allt annat är fuffens och marknadsmanipulation.

Skillnaden däremot är hur dessa huliganer agerar när Eiffeltornets nedsida oavlåtligen tar fart. För allt som dessa grupper tar i tenderar att bli en tickande bomb. De magsugande krascherna som åtföljs en ofta sjuk och ogrundad månresa skylls oavlåtligen på forumets skeptiker, på journalister, på blankare och allestädes långtsedan utnämnt pack som uppenbarligen gör allt för att för att sabba livet för deras älskade aktie. I denna nätversion av Flugornas Herre är den skeptikern Hin Håle själv. Ond och illviljig av naturen.

Vad som är än mer problematiskt är hur dessa grupper får fri lejd att fortsätta. Visst har vi vår yttrandefrihet, men också den måste hålla sig inom lagens ramverk. Åter igen vore det på sin plats för Finansinspektionen att strolla förbi dessa läktare. Då får de möjligheten att noga lyssna på vad som faktiskt sägs genom den tratt som annars filtrerar kaffet på högkvarteret.